Den äter upp mig inifrån, den gör mig galen.
Känslan som gnager i bröstet tynger ner mig,
den äter och växer sig större och större för varje gång.
För varje gång du sårar mig. Du gör det inte med mening
men ändå gör det så ont.
Jag kan inte, kan inte, kan inte glömma dig.
Du är mitt ljus, du är den jag ser upp till.
Du är den som gör mig hel.
Nu har du gjort mig trasig,
trasigare än jag nånsin varit förut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar